.

Jag sitter just nu på min rast, det är fredag och jag var på toppen humör, nyss. 
Jag är less på den här skolan som en gång fick mig att må bra, som fick mig att längta till att skaffa mig mer kunskap. Numera känns den som att den kväver mig långsamt. Känns som att jag är på vippen till att gråta över frustration hela tiden, jag är inte van vid detta. Jag älskar ju egentligen det här stället. 

Jag skriver i alla fall nu fast jag vet att jag inte får. Så alla ni lärare som läser detta nu kan vara lugna för det här är det sista jag skriver.

Min blogg var en gång tänkt som ett sätt för att jag skulle hålla kontakten med mina nära hemma i Enköping eftersom med mitt pendlande kan det vara svårt att hålla kontakten och veta vad som händer i varandras liv.
Så kommer inte vara fallet numera, jag känner ingen glädje överhuvudtaget att fortsätta med denna blogg med tanke på konsekvenserna jag får för det jag skriver. Jag skulle aldrig kunna fortsätta med all den press och alla de ögon som ser på. Eftersom grundtanken med bloggen även var att kunna fritt skriva vad jag tycker, tänker och känner, just eftersom jag är en person som behöver någonstans att uttrycka mig.
Jag ska i fortsättningen försöka fokusera på att må så bra som jag kan och älska de jag älskar, det känns viktigare just nu än att skapa intriger och grubbla över värdelöst nonsens.
 

Men jag älskar den här bloggen och haft väldigt kul med den... Ta hand om er därute.
/ E, Evelajna, Ewe, Evelina Lund